Ersättning vid miljöräddningsoperation

I Kustbevakningens uppgifter ingår att kräva ersättning av en utsläppare (av den som förorenar) för statens kostnader som uppstår i samband med Kustbevakningens miljöräddningsoperation.

Polluter pays principle

Skyldigheten för en fartygsägare, eller annan verksamhetsutövare, att ersätta kostnaderna för miljöräddning efter ett utsläpp av skadliga ämnen, bygger på den nationellt och internationellt erkända principen att förorenaren betalar (polluter pays principle). Principen innebär att förorenaren och inte någon annan enskild eller det allmänna ska bära kostnaderna för miljöräddningsinsatser.

Strikt ansvar

Fartygsägarens ansvar enligt sjölagen (1994:1009) är ett så kallat strikt ansvar. Det innebär att ägaren ska ersätta en oljeskada även om ägaren inte är vållande till skadan. 10 kap. sjölagen bygger på internationella regler i den så kallade ansvarighetskonventionen (1992 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja).

Som oljeskada räknas skada som orsakats av förorening genom olja från ett fartyg. Ersättningsansvaret avser kostnader för bland annat rimliga återställningsåtgärder som vidtagits eller planeras. Det omfattar även kostnader för förebyggande åtgärder och skada som orsakats av sådana åtgärder, om åtgärderna varit skäligen påkallade för att förhindra eller begränsa en oljeskada. Det finns även andra internationella regler och EU-direktiv om strikt ansvar för skada efter utsläpp av andra skadliga och farliga ämnen från fartyg. Ersättningsskyldighet kan dessutom följa av skadeståndslagen (1972:207) och allmänna skadeståndsrättsliga principer, jämför även miljöbalken (1998:808).

Ersättningskrav

Kustbevakningens ersättningskrav omfattar myndighetens insatser och viss beredskap med flyg, fartyg samt kostnader för övrig materiel och för personal. Ersättningsnivåerna beräknas enligt avgiftsförordningen (1992:191) och fastställs i samråd med Ekonomistyrningsverket efter principen om full kostnadstäckning. Beräkningen följer samtidigt också de principer och den praxis som tillämpas internationellt (jämför till exempel internationella oljeskadefonden) och inom EU. Kustbevakningens ersättningskrav motsvarar statens faktiska kostnader - varken mer eller mindre.

Kustbevakningens skyldighet att begära ersättning för statens kostnader (för utlägg av allmänna medel) från en utsläppare eller dennes försäkringsgivare följer av myndighetsförordningen (2007:515) och förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.

Kustbevakningens uppgifter och skyldigheter

Efter ett utsläpp från ett fartyg har Kustbevakningen därför flera uppgifter och skyldigheter:

  1. att utföra miljöräddningsinsatser och sedan begära ersättning för statens kostnader för dessa (inklusive i vissa fall säkerhet för betalningen)
  2. att utreda och bistå vid förundersökning och lagföring av utsläppsbrott, inklusive i vissa fall handläggning av förskottsbetalning av dagsböter; jämför 11 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg
  3. att utreda och besluta om den administrativa sanktionsavgiften vattenföroreningsavgift (inklusive i vissa fall krav på säkerhet för betalning av avgiften; jämför 8 kap. lagen om åtgärder mot förorening från fartyg)

Rättsenheten vid Kustbevakningens huvudkontor ansvarar för handläggningen av Kustbevakningens krav på ersättning för kostnader för miljöräddningsoperationer.